Jag är en looser baby
Ett par år tillbaka så tvingades jag åka pendeltåg dagligen, allt som allt en mycket traumatisk upplevelse, det där.
För det är någonting som händer när Svensson kliver på pendeltåget, det är någonting som gör att alla bara släpper sin etik och svenska försynthet när de kliver på SL's akilleshäl. På pendeltåget gäller djungelns lag.
På pendeltåget får man ljudligt smaska banan och äpplen, gärna samtidigt som man skriker i telefon. På pendeltåget får man lyssna på hur hög musik man vill. På pendeltåget är det accepterat att sätta sig brevid någon även fast det finns oändligt med lediga platser. På pendeltåget är det every man for himself, helt enkelt.
Jag har länge fruktat pendeltågen, då jag inte är härdad nog för att tampas med de riktigt rutinerade grabbarna som där härjar, killarna som kan käka banan och blockera din väg med gigantiska resväskor i sömnen.
Och framför allt så har jag alltid föraktat dem.
Nu har jag dock tänkt om, tänker att det väl är ganska härligt, ändå? Att man i ett så försynt land som Sverige där vi alla helst bara vill försvinna in i mängden, ändå har en plats där man kan vara sådär Amerikanskt grisig och fullständigt skita i alla andra, om man så vill.
Dessutom så kan man ju förtjäna det om man är så dum att man sätter sig på ett pendeltåg, och att pendeltågs-dräggen har någonstans att äckla sig också. Jag menar, bor man i Gnesta/Södertälje/Haninge kan man inte må så jävla bra.
Avslutar med att bjuda på veckans roligaste:
För det är någonting som händer när Svensson kliver på pendeltåget, det är någonting som gör att alla bara släpper sin etik och svenska försynthet när de kliver på SL's akilleshäl. På pendeltåget gäller djungelns lag.
På pendeltåget får man ljudligt smaska banan och äpplen, gärna samtidigt som man skriker i telefon. På pendeltåget får man lyssna på hur hög musik man vill. På pendeltåget är det accepterat att sätta sig brevid någon även fast det finns oändligt med lediga platser. På pendeltåget är det every man for himself, helt enkelt.
Jag har länge fruktat pendeltågen, då jag inte är härdad nog för att tampas med de riktigt rutinerade grabbarna som där härjar, killarna som kan käka banan och blockera din väg med gigantiska resväskor i sömnen.
Och framför allt så har jag alltid föraktat dem.
Nu har jag dock tänkt om, tänker att det väl är ganska härligt, ändå? Att man i ett så försynt land som Sverige där vi alla helst bara vill försvinna in i mängden, ändå har en plats där man kan vara sådär Amerikanskt grisig och fullständigt skita i alla andra, om man så vill.
Dessutom så kan man ju förtjäna det om man är så dum att man sätter sig på ett pendeltåg, och att pendeltågs-dräggen har någonstans att äckla sig också. Jag menar, bor man i Gnesta/Södertälje/Haninge kan man inte må så jävla bra.
Avslutar med att bjuda på veckans roligaste:
Kommentarer
Trackback
