PsykopatPeyvand
Varje lov händer det något underligt, jag är med om en förvandling, vars verkan bryts dagen då lovet är slut.
När lovdagen anländer är jag pigg, glad och högljud, precis som vilken dag som helst. Men när dagen närmar sitt slut börjar jag att sjunka ihop, mina ögon går från bruna till svarta och min olivfärgade hy blir lika vit som snövits. Jag skrattar allt mindre, och mina skämt går från att vara så dåliga så att dem blir roliga till bara dåliga. Mina vänner börjar att kolla på mig med empatiska blickar och omvärlden stirrar häpet när jag går förbi. När dagen är slut är jag längre inte en människa, jag är en psykopat. När jag anländer hem går jag raka vägen till mitt rum, släcker lampan och drar ned persienerna. Min säng blir mitt hem, filmer och serier mina bästa vänner och socialt umgänge min största fiende. Som psykopat känner jag längre inget behov att umgås med mina vänner, det räcker med MSN en timme om dagen, som psykopat känner jag inget behov av motionera, jag har min säng och som psykopat känner jag inget behov av att ha tända lampor, mina filmer lyser upp min tillvaro istället.
Ta med andra inga blogginlägg på allvar denna vecka. Det är inte Peyvand som skriver, det hennes alterego Reyvand.
