Purple Haze
Morgondagens to do list:
Köpa en blyertspenna.
Idag. Imorgon.
Imorgon fyller Tess arton. Hurra. Men nog om den blonda jäveln nu.
Idag har jag:
Vaknat vid nio.
Pluggat till halv elva.
Lökar runt hemma till tio över ett.
Sprungit till matten.
Matten var inställd.
Haft ett FEKprov.
Fått skavsår.
Åkt hem.
Sprungit ifrån min granne.
Lagat mat.
Städat lite.
Pratat med Coco som är i Thailand.
Ätit godis
Pluggat franska.
Lyssnat på Hendrix och sjungt högt.
Men.. jag har inte gjort det jag borde ha gjort. Och vad är det? Det får ni reda på i nästa inlägg. Cliffanger. Ha-ha.
Fotboll är ingen nådig sport
Din väg till framgång
Som liten annordnade du shower för dina föräldrar, du bad dem sitta på sängen, ställde dig framför dina två åskådare och börja att mima till Robyn, i mellanstadiet fick du spela Maria när det var hög tid för julpjäsen, i högstadiet stod du längst fram i luciatåget och fick äran att vara lucia, du sökte in till Södra Latins dramalinje och kom in, du fick spela de stora rollerna och när du stod på scenen tänkte du "Hollywood väntar". Efter din gymnasietid hoppades du på att få spela mot Michael Persbrandt på Kungliga Dramaten, istället fick du åka runt till diverse olika skolor och spelade upp enmannashow, men du gav inte upp. Varför? Jo, för du hörde hur Hollywood fortfarande skrek ditt namn. Du sökte in diverse olika roller, du fick inte ens rollen som brevbärare i Andra Avenyn. Rösten från Hollywood blev allt svagare, du kände dig hopplös, tills. Tills du såg en annons, en audiotion. Du tog tag i din svarta Kronan cykel och begav dig, du provspelade och dagen efter fick du ett samtal. Äntligen en roll. Du är nu det nya ansiktet för Ac3comfort, det nya medlet mot analklåda. Du fick inte uppleva Hollywood och dess förmåner, men du fick rollen i en reklamfilm för apoteket. Du är född en stjärna ditt misslyckade fanskap.
The Ha Ha Wall
Idag åker Josefin till Thailand.
På lördag åker Johanna till Alperna.
På torsdag åker Malin till Spanien.
Under hela lovet kommer Peyvand Ahmedi att vara hemma.
Jag längtar redan till lovet, min tre bästa vänner ska fly landet och jag kommer knappt att fly Bromma. Känns fantastiskt roligt om något. Medan de slirar runt i solen, alternativt skidbacken ligger jag i min säng och kollar på Lost, kanske lite Californication eller varför inte lite Gossip Girl? Det är bara att vraka välja. Måste även ta och medge att jag inte är så patetisk som jag låter, även om jag vill vara en ynklig ensamvarg som ligger i sin säng hela lovet. Har ju lite andra vänner, trott eller ej. de flesta börjar dock bli oroliga över mitt beteende, har redan börjat med puppyeyes och SMStrackningar, "vad ska du göra på lovet? :) Puss" Oh ja, en smiley och puss. I vanliga fall ser mina SMS ut shår "Ok. Vi hörs" men inte när ensamhet står på spel, för då jävlar ska det slickas röv.
Musik teil zwei
Lycka. Bara lycka i sin renaste form. Vet inte riktigt vad jag ska säga, men jag kan ju vara ärlig med er, så ja, jag fällde både en och två tårar i ren lycka när jag läste detta, i dödlig kombination med:
/Eder nyfunne vän
Musik
EMD-psykopaterna. Ni alla har stött på dem.
Några av er kanske till och med tillhör dem. Den genomsnittliga EMD-lyssnaren är väl en sådär 13 år och av det kvinnliga könet. Hon föjer Idol slaviskt medan hennes far svär högt när han ser hur sin dotter pumpar telefonräkningen i taket på anabola-manér under Fredagskvällen. Hennes bilddagbok är fullproppad med bilder på sin häst, "Destiny", och väggarna är tapetserade med "Snygg-Eriks" ansikte.
Detta kan man väl någonstans förstå, vilsna 13-åriga tjejer som inte vet vad musik är, jag accepterar dem.
De jag inte accepterar är de 17-åriga tjejer som fortfarande inte vuxit ifrån den här mörka livsstilen, de går fortfarande på album-signeringar och tar kort med sina hjältar och lägger blixtsnabbt upp på "fejjan" (deras ord, inte mitt).
Och framför allt så accepterar jag inte deras vänner som låter sina käresta bete sig på detta vis, en tydligare liknelse är väl ungefär en 17-årig kille som med passion i blicken lägger ner sitt studiebidrag på Pokémon-kort, skillnaden är att den här killen skulle bli söndermobbad i skolan, med all rätt.
Kvinnor, ta erat ansvar och hjälp era vänninnor som är fast i EMD innan det är försent, för än finns tid.
Nåväl, kom lite ifrån ämnet här, vad jag vill säga är att jag hatar EMD och att de ens har mage att kalla sig "artister" borde de brännas på bål för.
Juste, jag glömde att presentera mig, jag är Johnny.
Johnny Bode signing in
No You Girls
Jag är ingen sån som bryr mig om födelsedagar, presenter kvittar, vill inte att någon ska säga grattis och att sjunga i klassrummet? Nä-ä, kommer inte på frågan. Förstår mig inte på sådant folk, här om dagen såg jag till och med en person som skapat en blogg enbart för att räkna ned.
En födelsedag? Det är väl ändå en vanlig dag. Varför skulle man vilja fira att man blir äldre, "grattis Peyvand du är nu ett år närmare klimakteriet och din dödsdag, här får du en iPhone" Vilka jävla fasoner. Benjamin Button däremot han hade anledning till att fira, han blev ju bara yngre. När hans barndomsvänner låg på dödsbädde tog han sina första steg. Sicken värld va. 
Josefin. Thailand.
+
Kommer inte känna mig lika kort i skolan.
Vi får påpeka att folk är fula
Vi behöver längre inte säga "dra upp kjolen" flera gånger om dagen
Du kommer bli brun
Du kommer ha kul
Ananas i mängder (!!!)
-
Jag kommer inte ha någon att MSNa med på MSN
Jag kommer känna mig längre än vanligt
Du får flyga
Du kommer bli brun
Du kommer ha kul
Jag kommer sakna dig
Mitterstarader i klassrummet kommer en sakna en pusselbit
Och.. Ingen kommer att våldta mig.
48 dagar kvar
Den här bloggen kommer att raderas på min födelsedag, strax efter min pappa hämtat mig från mina olidliga timmar som jag spenderat i fyllecellen.
När man är oerfaren newbie inom klubbvärlden är det säkerligen mycket man inte vet, och idag som sjuttonårig så anser jag det fullständigt normalt att klä av sig naken mitt på dansgolvet, eller varför inte på bardisken? Detta efter ett antal shots då (jag dricker bara starksprit, det har mamma lärt mig) det jag inte vet då är att jag kommer däcka precis när BH:n åkt av och när polisen ska eskortera mig till cellen så vägrar jag sitta still längst bak i bilen och skriker "you touch my tralalal, my ding ding dong" och försäker förgäves att blinka med ena ögat, för jag menar, vem vill inte göra det med en man i uniform?
