COUNTDOWN

Jag har sedan lång tid tillbaka har jag avskytt min näsa till monster. Så jag har därför helt enkelt önskat mig en operation i bdaypresent och en operation I shall get. Underbart. Får oftast frågan "men varför, den är ju fin" För det första, giiiirl you are full of bullshit och för det andra, kolla bara på bilder. Den är gigantisk. Den 27 juni kapas skiten av. Wo. Då ska det partas, ni dricker alkohol och jag är hög på morfin. Untz. Aint no party like morfin party.

Jag kom hem vid sex idag och har fortfarande på mig min jacka och min mössa. Jag kommer nog somna i de här kläderna, höjden av lathet. INDEED!!!

A men tja. Strålande sol idag. Kul. Är det meningen att jag ska skriva om hur mycket jag längtar till ännu soligare dagar och att jag vill kunna traska runt barbent? Ge mig sommar nu, nu, nu. Nä, inte riktigt va. Men aja, trevligt var det med lite sol i alla fall.

Nu till något mindre trevligt. Hälften av mitt gäng var frånvarande, det var jag, Christian och Tom. Blev med andra ord en kille för dagen och skrattade åt pruttar och rapar. Det är dagar som dessa som man tackar sin päron för sitt unisex namn.

Vänner. Rätt trevlig dag faktiskt. Åkte till skolan vid kvart över elva, framme vid sleven tio i tolv kanske, mötte Johanna, gick till skolan, fixade matkort, gick till Indiskamatstället, åt, köpte cola och tuggummi, gick till skolan, degade i en halvtimme, psykologi, diskussion med en helvetes blyg klass (no offence dudes), skoladagen finito.

Därefter var planerna att åka till Bromma med Sara med så blev det inte förstår ni. Det blev city med Johanna istället, vi virrade runt ett tag och sedan bestämde sig Johanna för att vi skulle gå på bio och så blev det. Johanna åt sushi, jag kollade på pga bristen på pengar, sedan gick vi på bio och såg A Single Man som var bra. Snygga män med i filmen, till och med Collin Firth. Och nu? Hemma. Hoho. Sedan får vi inte glömma att jag varit smått handikappad pga träningsvärk och en vrickad fot. Stupid. Bjuder en bild på mig och min vovve George Cloney.

Idag fyller den här filuren 18 år. Hon har för övrigt sytt jackan på bilden själv. Kontakta mig ifall ni vill ha den så tar jag den och säljer den till er till ett mycket hägt pris. She will never know. Ha så kul ikväll!

Jag sitter och MSNar, men låter min händer ta en vila från tangetbordet för att ta en godis ur mitt påskägg, till min förvåning är godiset redan slut. Känslan jag känner då är sorg och tomhet, men sedan kommer jag att tänka på en sak, ett citat.

"Don't cry because its over, smile because it happend"  Det här mina vänner är ett citat som hjälpt mig munder livet, jag tänker alltid så efter något gott, en pizzaslice, en donkenemeny, efter en sushiomgång. Så mitt råd till er är: När ni ätit något gott, bli inte ledsna. Tänk tillbaka istället.

Varje lov händer det något underligt, jag är med om en förvandling, vars verkan bryts dagen då lovet är slut.

När lovdagen anländer är jag pigg, glad och högljud, precis som vilken dag som helst. Men när dagen närmar sitt slut börjar jag att sjunka ihop, mina ögon går från bruna till svarta och min olivfärgade hy blir lika vit som snövits. Jag skrattar allt mindre, och mina skämt går från att vara så dåliga så att dem blir roliga till bara dåliga. Mina vänner börjar att kolla på mig med empatiska blickar och omvärlden stirrar häpet när jag går förbi. När dagen är slut är jag längre inte en människa, jag är en psykopat. När jag anländer hem går jag raka vägen till mitt rum, släcker lampan och drar ned persienerna. Min säng blir mitt hem, filmer och serier mina bästa vänner och socialt umgänge min största fiende. Som psykopat känner jag längre inget behov att umgås med mina vänner, det räcker med MSN en timme om dagen, som psykopat känner jag inget behov av motionera, jag har min säng och som psykopat känner jag inget behov av att ha tända lampor, mina filmer lyser upp min tillvaro istället.

Ta med andra inga blogginlägg på allvar denna vecka. Det är inte Peyvand som skriver, det hennes alterego Reyvand.

Älgkalsonger, ett skönare sovsällskap.